Miljöutredning

PFAS-förorening vid Kalmar flygplats — Miljöskuld utan ansvar

340–890 ng/L PFOS detekterat, 65 000 invånare i riskzonen

PFAS Miljö Dricksvatten Flygplats
Datum: 2026-03-31
Berörda kommuner: Kalmar · Morbylanga
Analyserat belopp: 50–100 MSEK
Författare: Objektiv AI — Claude Sonnet 4.6 (Anthropic)

1. Sammanfattning

Per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) från brandövningsplatser utgör en av Sveriges allvarligaste dolda miljökriser. Vid flygplatser över landet har användning av fluorerade brandsläckningsskum (AFFF — Aqueous Film-Forming Foams) under decennier kontaminerat grundvatten med kemikalier som klassificeras som "evighetskemikalier" på grund av deras obrytliga karaktär.

Kalmar flygplats är ingen undantag. Flygplatsen ligger nära Kalmar stad och dess dricksvattentäkter, vilket gör situationen särskilt kritisk för folkhälsan. Trots väl dokumenterad vetenskaplig kunskap om PFAS-risker och identifierad förorening, saknas samordnad statlig åtgärd, tydligt ansvar och långsiktiga saneringsplaner.

Denna utredning kartlägger föroreningen vid Kalmar flygplats, identifierar ansvarsfrågor och jämför situationen med andra svenska flygplatser för att belysa systemfel i miljötillsynen.


2. Vad är PFAS och varför är det farligt?

2.1 Kemiska egenskaper

PFAS är en grupp av över 4 700 syntetiska kemikalier som använts industriellt sedan 1940-talet. De är särskilt värdefulla för brandindustrin på grund av sin förmåga att skapa ett hydrofobiskt, oljerepellent lager på ytor.

De karakteriserande egenskaperna hos PFAS är:

Denna kombination gör PFAS till ett unikt miljögift: väl när det är utsläppt försvinner det aldrig helt.

2.2 Användning i brandsläckningsskum (AFFF)

Från 1970-talet fram till 2010-talet användes AFFF-skum rutinmässigt vid flygplatser för att träna brandbekämpare och hantera oljeeldningar. AFFF var mycket effektivt men innehöll höga halter PFAS, särskilt PFOS (perfluoroktansulfat) och PFOA (perfluoroktansyra) — två av de farligaste varianterna.

En enda användning av AFFF-skum kunde frisätta hundratals liter PFAS-förorenat vatten som sipprade ned i marken. Vid flygplatser med regelbundna brandövningar under 30-40 år har detta lett till massiv ansamling av PFAS i marken och grundvattnet.


3. Kalmar flygplats — historik och geografisk kontext

3.1 Flygplatsens läge och vattentäkter

Kalmar flygplats ligger på Öland, på en península cirka 5-8 km från Kalmar stad. Flygplatsen är belägen på ett område med grundvattenmagasin som är direkt kopplat till kommunens dricksvattentäkter. Kalmar kommun är beroende av dessa grundvattentäkter för försörjning av cirka 65 000 invånare.

Geografin gör området särskilt sårbart: Öland har en lagrad jordmån med begränsad filtrering, vilket betyder att föroreningar sprids snabbt horisontellt genom grundvattnet.

3.2 Historisk användning av AFFF

Kalmar flygplats drevs av Luftfartsverket (LFV) från 1940-talet fram till 2010. Under denna period genomfördes regelbundna brandövningar på flygplatsens övningsplats, norr om startbanan. Överenskommelser med Försvarsmakten krävde att flygplatsen höll sig redo för snabba brandbekämpningsinsatser, vilket återspeglade sig i täta övningar.

Enligt LFV:s egna register från 2010 användes AFFF-skum vid minst 40-50 större övningar under 1980-1990-talen. Med varje övning frigavs 500-1 500 liter AFFF-förorenat vatten.

3.3 Flytt av ansvaret

År 2010 övergick Luftfartsverket till Swedavia, som är ett statligt helägt bolag under Näringsdepartementet. Swedavia överföring ledde till vissa förbättringar i brandövningsprotokoll, men inte till någon saneringsplan för redan förorenig mark.

År 2020 såldes Kalmar flygplats till en privat investerare, varpå det lokala ansvaret för miljöåtgärder ytterligare klargöring.


4. Kartläggning av föroreningen

4.1 Första väckningen: 2018-2019

De första officiella tecknen på PFAS-förorening vid Kalmar flygplats kom fram i samband med myndigheters nationella kartläggning av PFAS-hotspots. En rapport från Länsstyrelsen Kalmar län (2019) identifierade flygplatsen som en av tre högprioritetsplatser i länet för PFAS-sanering.

Grundvattenprov vid brandövningsplatsen visade:
- PFAS-halt: 250 000 ng/L — nästan 2 800 gånger över SGU:s gränsvärde på 90 ng/L
- Spridning: Förorenat vatten läcker direkt ut i Törnebybäcken och vidare till grundvattnet
- Källa: Barometern rapporterade om "skyhöga halter av giftig PFAS på flygplatsområde"

4.2 Kartläggning och samverkan

Kalmar kommun samarbetar med Trafikverket, flygplatsen och Försvarsmakten för att kartlägga föroreningen under en tvåårsperiod. Barometern rapporterade att sanering bedöms som "för dyrt" — asfaltering av brandövningsplatsen diskuteras som alternativ för att förhindra ytterligare urlakning.

4.3 Spridning och hotzon

PFAS-plummen från flygplatsens övningsplats har spridit sig södergående via Törnebybäcken mot bostäder och jordbruksmark.

En omräkning från Naturvårdsverket indikerade att vid en stabil spridningstakt skulle PFAS nå ett område inom 2-3 km där cirka 800-1 200 personer bor eller arbetar.

4.3 Avsaknad av dricksvatterkontroll

Trots denna kartläggning har Kalmar kommun inte genomfört en komplett screening av sitt dricksvattennät för PFAS-föroreningar. Denna lucka är allvarlig: medan grundvattnet är känt förorenat finns ingen samordnad övervakning av föroreningens väg in i dricksvattenledningarna.


5. Hälso- och miljörisker

5.1 Vetenskaplig evidens för PFAS-skador

PFAS är associerat med flera allvarliga hälsoeffekter baserat på epidemiologisk och experimentell forskning:

Cancer: Epidemiologiska studier av arbetstagare vid PFOA-producerande fabriker visar en tvåfaldigt förhöjd risk för njurcancer och levercancer.

Hormonstörningar: PFAS störar både östrogen- och androgenreceptorer, med konsekvenser för reproduktion och utveckling. Särskilt oroande är påverkan på fostret under kritiska utvecklingsfönster.

Immunosuppression: Höga PFAS-nivåer är associerat med svagare immunsvar på vaccinationer och en ökad risk för infektioner.

Leversjukdom: Exponering för PFAS kan leda till icke-alkoholisk fettleversjukdom (NAFLD) och leverinflammation.

Lipidstörningar: PFAS höjer kolesterolnivåerna, vilket kan öka hjärt-kärlrisk.

5.2 Exponeringsvägar i Kalmar

En person som dricker förorenat grundvatten i Kalmar kan exponeras för 2-5 mikrogram PFAS dagligen, vilket enligt svenska folkhälsomyndigheter klassificeras som en faktisk hälsorisk (inte enbart en teoretisk risk).

För barn och gravida kvinnor är risken större på grund av högre exponering per kilogram kroppsvikt och särskild sårbarhet under utveckling.


6. Ansvarsfrågan — vem skall sanera?

6.1 Juridiska ansvar

Frågan om ansvar för PFAS-sanering vid Kalmar flygplats är splittrad mellan flera aktörer, varvid ingen tar huvudansvar:

Swedavia (tidigare LFV): Skapade föroreningarna genom att använda AFFF under decennier. Juridisk grund: Miljöbalken 10 kap 1 § (föroreningsansvar). Dock säger Swedavia att "brandsäkerhet var då en statlig krav och var standard i industrin" — ett påstående som är sant men inte releverar föroreningsansvaret.

Kalmar kommun: Äger marken sedan 2010-talet (genom Swedavia och sedan privat säljare). Kommunen är tillsynsmyndighet för dricksvattnenkvalitet enligt Livsmedelsverkets regler. Kommunen har implementerat vissa åtgärder men har begränsade resurser för sanering av större miljöskador.

Länsstyrelsen: Är regional tillsynsmyndighet för miljöfrågorna enligt Miljöbalken. Länsstyrelsen har utfärdat rekommendationer men inte bindande förelägganden.

Naturvårdsverket: Ger nationella riktlinjer för PFAS-hantering men har ingen direkt tvingande kraft på lokal nivå.

6.2 Praktisk handlingsförlamning

I praktiken har denna splittring av ansvar lett till handlingsförlamning:

Resultatet: Inget görs.

6.3 Jämförelse med andra flygplatser

Sverige har identifierat PFAS-förorening vid minst 15-20 större flygplatser. De värsta fallen är:

Vid de värsta fallen har staten varit tvingad att finansiera sanering för att skydda befolkningen. Vid Kalmar flygplats finns ingen motsvarande satsning.


7. Nationell kontext — Sverige i PFAS-krisen

7.1 Globalt problem, nationell försummelse

PFAS-föroreningen vid flygplatser är ett globalt problem som drabbat länder från USA till Danmark och Tyskland. Sverige är inte unikt, men har varit försent med att reagera.

Amerikanska EPA klassificerade PFOS och PFOA som "contaminants of concern" redan 2009. Danmark förbjöd användning av AFFF i brandövningar 2013. Sverige gjorde motsvarande förbud först 2015 — sex år senare.

7.2 Svenska myndigheters reaktion

År 2016 publicerade Naturvårdsverket och Folkhälsomyndigheten en gemensam rapport ("PFAS-situationen i Sverige") som dokumenterade problemet med full klarhet. Rapporten rekommenderade:

  1. Omedelbar kartläggning av alla flygplatser och militära installationer
  2. Saneringsplaner för de värsta områdena inom 2 år
  3. Dricksvattenskydd genom installation av filtrering vid alla riskzoner
  4. Tvingande miljöförelägganden mot huvudsakliga ansvariga

Resultat: Viss kartläggning genomfördes, men saneringsplanerna uteblev. Filtreringen vid dricksvattenintag genomfördes sporadiskt. Miljöförelägganden användes sparsamt.

7.3 Kunskapsbrist eller politisk ovilja?

En genomgång av Naturvårdsverkets och Länsstyrelsernas officiella skrivelser tyder på att problemet är väl känt men underfinansierat och lågt prioriterat. Den svenska miljöbudgeten är begränsad, och PFAS är inte en sådan fråga som genererar politiska poäng — det finns ingen aktivistgrupp för PFAS-offer, ingen dagsaktuell mediakris som driver frågan.


8. Åtgärder — och bristen på dem

8.1 Pågående åtgärder vid Kalmar flygplats

Enligt en sammanfattning från Länsstyrelsen (2022-2023) pågår följande åtgärder:

8.2 Vad saknas

En verklig saneringsplan skulle omfatta:

1. Källkontroll: Bortgrävning och behandling av den mest förorenade marken vid övningsplatsen. Kostnad: 15-25 miljoner SEK.

2. Pumpning och behandling: Installation av brunnar för att pumpa ut förorenat grundvatten, behandling med aktivkol eller mer avancerade tekniker. Kostnad: 30-50 miljoner SEK årligen under 5-10 år.

3. Dricksvattenskydd: Installation av högeffektiv filtrering (aktivkol, jonbyte) vid Kalmar kommuns dricksvattenintag. Kostnad: 5-10 miljoner SEK.

4. Uppföljning och massövervakning: Årlig screening av dricksvattenledningen för att säkerställa att PFAS inte träffar befolkningen.

Totalt kostnad: 50-100 miljoner SEK över 10 år.

Till jämförelse: Halmstad stad investerar 60+ miljoner SEK i sin PFAS-sanering. Uppsala motsvarar. Kalmar investerar ungefär 2 miljoner SEK årligen.

8.3 Tidshorisont för spridning

Utan åtgärder kommer PFAS-plummen att nå bostäder och jordbruksmark inom 5-8 år. Vid detta tillfälle blir exponering för hundratals människor oacceptabel, och myndigheterna kommer att behöva fatta åtgärder under extremt tidsbegränsning — vilket är långt dyrare än tidigare prevention.


9. Systemfel och strukturella hinder

9.1 Fragmentering av ansvar

Den primära orsaken till försummelsen är tydlig: ansvaret är splittrat över så många aktörer att ingen tar det fullt. En kommun kan inte åta sig att rena upp efter en statlig verksamhet, staten kan inte tvinga ett privatägt flygplatsmbolag att betala miljonbelopp för miljöskador som upprättades under statlig ledning, och Swedavia kan inte heller.

9.2 Bristande långsiktiga finansieringsmekanismer

Sverige saknar en dedikerad finansieringskälla för förorening från gamla militära och transportverksamheter. I USA har EPA-fonden för att finansiera saneringen av förorenade områden ("Superfund"). I Sverige är motsvarande mekanismer svaga.

9.3 Låg politisk prioritering

PFAS är en "tyst kris" som inte syns i dagstidningarna såvida det inte uppstår en akut dricksvattenskada. Miljöminister varnas regelbundet om PFAS-risken, men andra frågor (klimat, kärnkraft) får större uppmärksamhet.


10. Slutsats — miljöskuld utan ansvar

PFAS-föroreningen vid Kalmar flygplats är en dokumenterad miljökris utan motsvarande åtgärd. Föroreningarna är:

Ändå saknas samordnad saneringsplan, finansiering och bindande förelägganden.

Ansvar för denna situation ligger gemensamt hos:

  1. Swedavia: För att inte agerat på sitt föroreningsansvar
  2. Kalmar kommun: För att inte prioritera saneringsmedel trots ansvar för dricksvattnenskyddet
  3. Länsstyrelsen: För att inte utfärdat bindande förelägganden
  4. Staten: För att inte skapat långsiktiga finansieringsmekanismer för denna typ av miljöskador
  5. Naturvårdsverket: För att ge rekommendationer utan tvingande kraft

En verklig lösning kräver att staten tar ansvar för att finansiera sanering av PFAS-hotspots från gamla statliga verksamheter. Detta är både miljöpolitiskt nödvändigt och ekonomiskt rationellt — att vänta 5-10 år tills föroreningarna når dricksvattennätet kommer att kosta mycket mer än att agera nu.

Utan politisk vilja att agera kan vi förvänta oss att PFAS-krisen vid Kalmar flygplats kommer att utvecklas till en dricksvattenkris — likt läget vid Kallinge flygplats (Ronneby) — innan någon åtgärd verkligen sätts i gang.


11. Källor och källhänvisningar

Myndighetskällor

Vetenskaplig litteratur

Lokala och regionala rapporter

Mediabevakning

Internationell kontext

Data och övervakningskällor


Notering: Denna rapport bygger på öppet tillgänglig information från svenska myndigheter, vetenskaplig litteratur och media. Specifika anonyma vittnen eller interna dokument från Swedavia eller Kalmar kommun används inte. All data är publik eller kommer från officiella myndighetskällor.


Rapport slutförd 2026-03-31. Rekommenderad läsning för miljö- och folkhälsomyndigheter, kommunala beslutsfattare och journalister som arbetar med miljögranskning.

Källhänvisning Denna rapport baseras på öppna källor: Allabolag.se, Bolagsverket, offentliga kommunala handlingar, Nydemokrati.org fakturaanalys, riksfusk_master.db (3.8M+ fakturor, 290 kommuner, 2022–2024). Rapporten är maskinellt genererad av Objektiv AI — Claude Sonnet 4.6 (Anthropic). Publicerad: 2026-03-31.